Länkskatt (Artikel 11): Bör företag vara oroliga? Juristen och SEO-experten svarar
Det finns fortfarande många frågetecken kring de nya EU-direktiven om länkskatt. Inte minst vad gäller hur “vanliga” företag (d.v.s företag som inte är Google eller Facebook) kommer att påverkas. Kan en e-handlare som vill länka ut till nyheter om sina produkter riskera att behöva betala en länkskatt och ha en länklicens? Juristen Malki Afram, medgrundare och jurist på Startupjuristerna, och Oscar Sandström, SEO-expert och COO på Viseo, ger sina tankar på hur vanliga företag bör tänka kring länkskatten eller Artikel 11. Så vad är egentligen artikel 11, det som kallas ”länkskatt”, eller också länklicens? Som en del av min rapportering inför EU:s avslutande omröstning om Upphovsrättsdirektivet går jag igenom de två mest kontroversiella delarna, artikel 11 och 13. Kort och gott:: Artikel 11 ger en möjlighet för alla medier att få betalt av alla kommersiella webbplatser som vill länka med ”rubrik och utdrag ur ingress”.
Vilka kommer att påverkas av de nya länkskatt-direktiven?
Malki: Det som är viktigt att tänka på när det kommer till länkskatt är att direktivet riktar sig mot de som systematiskt utnyttjar andras verk utan att dessa får någon ersättning för användandet. Syftet är alltså att skydda skaparen, författaren, konstnären, artisten eller journalisten och säkerställa att denne har rätt till ersättning vid publicering samt delning av dennes verk. Som företag (eller privatperson för den delen) ska man givetvis alltid få ett godkännande innan man publicerar någon annans verk. Oscar: Förhoppningen är ju att fokus kommer ligga på de stora aktörerna som Malki nämner. För om “vanliga” företag också ska omfattas av direktiven kan det bli problematiskt . Ett exempel är en företagsblogg som återberättar/citerar från en nyhetsartikel. Låt oss säga att en resebyrå i ett blogginlägg delar en undersökning gjord av en kvällstidning om vart svenskarna helst reser i sommar. I blogginlägget citerar man några rader från undersökningen och länkar till kvällstidnings-artikeln. I teorin skulle detta fall innebära att resebyrån kan komma att behöva betala en “länkskatt” till kvällstidningen.
Vart drar man gränsen? Får man exempelvis dela en länk tillsammans med ett stycke från en nyhetsartikel?
Malki: Detta kommer främst att bli en diskussionsfråga när det rör sig om så kallad förhandsvisning av information (exempelvis rubrik och inledande information som kan framkomma hos sökmotorer men även vid delning av länkar på sociala medier). Jag tycker att termen “länkskatt” är något missvisande och lätt skapar förvirring. Många menar att de nya direktiven är ett hot mot yttrandefriheten och kommer innebära slutet på det fria internet. Så är givetvis inte fallet. En renodlad länkning (genom exempelvis att en blogg länkar till en nyhetsartikel) kommer att inte anses utgöra ett intrång i någons upphovsrätt. Det är i den mån bloggen gör hela artikeln läsbar (något som i viss mån anses vara möjligt via sökmotorer och vissa sociala medier) som en ersättningsskyldighet uppstår. Oscar: Det är inte omöjligt att gränsen för vad som räknas som “intrång” kommer att likna direktiven för en liknande länkskatt som infördes i Tyskland år 2013. Där fastställde tyska domstolar i olika mål att länkningar som innehåller ett stycke med mer än sju ord från originalartikeln bör betraktas som intrång. Detta blir givetvis konstigt ur ett SEO/content-perspektiv då det ofta är naturligt att vilja citera eller återberätta stycken från andra källor. Min förhoppning är att det kommer finnas möjlighet för nyhetssajter att ”opta ut” från länkskatten. Detta var möjligt för den tyska lagen från 2013. Faktum är att Google valde att sparka ut alla tyska nyhetssajter som inte optade. Om Google kommer att agera på samma sätt för EU:s nya länskatt-direktiv återstår att se.
Kan länkskatt-direktiven komma att påverka Googles rankingfaktorer på något sätt?
Oscar: Ja, det finns en risk; Google gör uppdateringar hela tiden. Däremot kommer de sannolikt att hitta en bra lösning. Vi vet också att länkar som publicerats innan lagen träder i kraft inte kommer att påverkas. Däremot kan det ju bli en fråga om Google kommer att se vissa länkar ”betalda” eftersom sidan som får länken kan få en ersättning genom länkskatten. I dagsläget är det mot Google riktlinjer att betala för en länk. Detta skulle i teorin kunna ge en stor förändring för sökresultatet och hur Google algoritm är uppbyggd.
Så för att summera: bör “vanliga” företag oroa sig för länkskatten?
Malki: Nej, ta det lugnt. Direktiven kommer inte vara slutet på det fria internet och innebära att det inte längre går att länka till andra webbsidor utan att bli ersättningsskyldig. Använd sunt förnuft. Kopiera inte andras verk (oavsett om det är bilder, texter, musik eller video) och använd i dina egna kanaler utan tillåtelse. Se till att ha tydliga avtal med influencers och samarbetspartners. Och framförallt: kom ihåg att direktiven främst är ämnade för aktörer som Google och Facebook, inte företagsbloggar. Oscar: Jag säger försiktigt “nja”. Kom ihåg att det fortfarande är två år tills det att direktiven träder i kraft. Mycket kan hända innan dess och allt kommer bero på hur lagen faktiskt appliceras. Så håll er uppdaterade för att se hur situationen utvecklar sig. I bästa fall så kommer “vanliga” företag inte att omfattas av lagen, samtidigt som majoriteten av nyhetssajter väljer att “opta ut”. I värsta fall omfattas alla företag av lagen, samtidigt som nyhetssajterna kräver länkskatt - något som skulle leda till en stor förändring i hur hemsidor länkar till varandra.
Fem tips: så bör företag tänka kring länkskatten
- Sluta inte att länka. Länkar är en av de absolut viktigaste rankingfaktorerna på Google och en enskild länk omfattas inte av lagen.
- Håll dig uppdaterad om artikel 11. Mycket kring länkskatten är fortfarande oklart.
- Fråga alltid om tillstånd innan du publicerar andras verk.
- Ha tydliga avtal vid samarbete med exempelvis influencers. Se till att ni har tillstånd att sprida samarbetet i era egna kanaler.
- Kom ihåg att lagen inte börjar gälla förrän om två år, och den är inte retroaktiv. Du behöver alltså inte oroa dig för att tidigare publicerat material ska omfattas av lagen.
